När den lille grabben delade ut inbjudningar till sitt födelsedagskalas var det två elever som blev utan. Den ene för att han mobbat födelsedagsbarnet och den andre för att han inte bjudit in killen till sitt eget kalas.
Men det här gillade inte lärarna och därför samlade de in inbjudningskorten eftersom skolans policy är att antingen alla eller ingen ska få inbjudan till kalas. Nu har pojkens pappa anmält händelsen till JO då han anser att posten var privat och inte skulle konfiskerats. Skolan å sin sida säger att eftersom alltihop skedde på deras område, även om det var före lektionerna så har dom rätten att kräva att ingen ska diskrimineras.
Det här är en lysande illustration i det lilla över hur vår värld ser ut i dag i ett större perspektiv. Ta det som händer i mellanöstern till exempel. Det är angrepp och vedergällning om igen och det tar aldrig slut.
Här handlar det om att utesluta två barn från gemenskapen därför att en av dom inte bjudit in till sitt kalas och den andre har mobbat. Personligen är jag övertygad om att detta inte slutar här. För i och med det här agerandet har man satt igång en process som kräver en hjältes insatser för att brytas. Och någon sådan verkar inte finnas här.
Om istället pappan och hans son kunde tänka i en annan riktning och fundera lite över vad det skulle kunna resultera i om även de här två blev inbjudna. Alltså en slags försoning. En välkommengest.
Han som inte bjudit tidigare kanske skulle bli glatt överraskad och konstatera att det var synd att han inte bjöd till sitt kalas och mobbaren skulle bli bemött ödmjukt och vänligt så att han fick känna hur det var. För jag är övertygad om att mobbning inte är ett resultat av ondska utan snarare väldigt dålig självkänsla och en föreställning om att man inte är tillräckligt värdefull och bra. Och det är därför man ger sig på andra istället.
De här små killarna är åtta år gamla. Dom är lätta att forma åt vilket håll som helst faktiskt. Jag skulle önska att alla fäder (och mödrar) tog sitt ansvar för en trygg och fredlig värld. Det här är en väldigt bra ålder om man vill stämma i bäcken.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, JO, justitieombudsmannen, barn, föräldrar, skola, kalas, mobbning, uppfostran, SvD, SvD,
23 kommentarer
juni 27, 2008 kl 12:30 e m
Så med andra ord bjuder du alltså ALLTID in ALLA eller INGEN i din gemenskap när det är läge?
Om du inte gör det tycker du alltså att staten ska gå in och meddela de du bjudit att de inte får komma?
Svar från WB:
Det handlar om en skolklass med åttaåringar och ett födelsedagskalas, inte ALLA och ALLTID.
Jag tycker att det vore ett ypperligt tillfälle att få barnen att lära sig samsas istället för att fortsätta en negativ spiral som aldrig kan leda till nåt gott.
Staten (skolan) har rätt att agera på det här viset eftersom lapparna delades ut på skolan. Hade man skickat via post eller delat ut på annat vis så hade ingen kunnat säga något. Men att sortera ut två små barn som i det här fallet, är både grymt och oacceptabelt. Ett barn kan möjligtvis göra så, men en vuxen måste veta bättre.
Dessutom handlade det inte om att neka barnen att få gå på kalaset, det var hur det hela sköttes som var stötestenen. Självklart har inte staten något med att göra vilka som kommer hem till mig eller dig.
juni 27, 2008 kl 12:33 e m
Detta är ett tydligt exempel som visar på att mobbande barn har mobbande föräldrar. Att bjuda alla barn utom två är direkt mobbning. Skolan har agerat helt rätt.
juni 27, 2008 kl 2:42 e m
Alltid lika klok gumman!
Jag var en sådan som vid många tillfällen blev utan inbjudning som delades ut i skolan så att man blev plågsamt medveten om sitt utanförskap. Inte så roligt kan jag säga!
Ha en bra helg!
Kram
juni 27, 2008 kl 3:17 e m
Kloka ord. Vi diskuterar barn – 8 åringar! Inte vuxna människor. Mina barn har under småskoletiden alltid bjudit alla av samma kön från klassen, oavsett om de tidigare blivit bjudna själva. Då är det faktiskt upp till barnen och deras föräldrar att välja om de vill umgås med mina barn. Och det har i vissa fall resulterat i ökad vänskap med dem som inte tidigare bjudit mina barn. Vi har pratat med våra barn att man måste respektera att alla inte har råd eller plats för alla, men vi har det. Är det konstigt att barn växer upp till ogina och taskiga vuxna när de inte har mogna föräldrar.
juni 27, 2008 kl 3:21 e m
Hej
Ja Du har rätt i att det börjar i det “lilla” Kan man inte lösa konflikterna här så funkar det inte mellan stater heller.
juni 27, 2008 kl 3:48 e m
Jag tycker skolan gör rätt! Det är nämligen den bistra sanningen att det finns enstaka elever som av olika anledningar aldrig blir bjudna. Det kan bero på flera orsaker men det är tufft. Jag tycker inte de ska behöva uppleva att stå där utan kort. Det är illa nog ändå när det inser att de är utanför gemenskapen.
Nej, bjuder man inte alla så får man som förälder ta det besväret att dela upp bjudningskorten själv eller anlita postverket!
juni 27, 2008 kl 3:54 e m
Håller med dig WitchBitch. Det är ju självklart att man inte utelämnar några och speciellt inte en så liten del av den stora gruppen, på detta vis. Om man har kalas för bara några i klassen, av olika orsaker, så må väl det va’ hänt, men då kan man väl för höga farao sätta på ett frimärke och gå till brevlådan!
För tonårsbarnen i min närhet är detta så naturligt – efter förskolans och skolan klara regler – att inte ens de som skräniga tonåringar är indiskreta kring kalas etc, dit alla inte “har tillträde”. De är jättenoga med att inte någon ska känna sig utanför. Ibland får de, p.g.a. sitt ställningstagande för rättvisan, plocka med sig någon person som de kanske inte tänkt sig, men som vid “gränsdragningen” måste bjudas (bjuder man alla i granskapet så är det inte en som inte får komma, bjuder man tjejerna i klassen så är det inte alla utom en…) . Ungdomarna verkar inte ha några problem med det, vilket bådar gott för framtiden. De blir säkert bättre föräldrar…
juni 27, 2008 kl 9:34 e m
“två elever som blev utan. Den ene för att han mobbat födelsedagsbarnet och den andre för att han inte bjudit in killen till sitt eget kalas”
Jaha, och vad var felet med det då?
Brukar du bjuda in dina plågoandar själv?
Svar från WB:
Eftersom jag inte har några “plågoandar” i mitt liv så är inte det något problem för mig. Och det handlar faktiskt om små barn. En åttaring som mobbar förstår inte vad han håller på med och får han uppskattning och vänlighet i sitt liv så kanske han inte behöver mobba för att skapa sig ett egenvärde (även om det egenvärdet är ett självbedrägeri).
juni 27, 2008 kl 11:31 e m
Bra rubrik förresten.
Jag håller med dig och det är verkligen kränkande för de barn som sitter och tittar på och inte blir bjudna och här har vi ett vuxenansvar som föräldrar att forma barnen genom våra handlingar. Jag tycker att skolan gjorde rätt.
juni 28, 2008 kl 2:00 f m
Även om jag själv var den som aldrig blev bjuden. Var utstött under hela min mellanstadietid, så tycker jag ändå inte att man kan tvinga skolbarn att bjuda hela sin klass eller ingen…
Vad är egentligen skillnaden på om inbjudningskorten delas ut i skolan eller om man ringer runt och bjuder in och de ungar som inte blev bjudna får veta att de lämnats utanför när kalaset blir samtalsämne nr 1 under rasterna?
Och om det nu är så att den ena killen har mobbat den inbjudande killen, hur kul är det som mobbningsoffer att tvingas umgås med den som kränkt en. Jag är då väldigt glad att jag slapp att bjuda dem som behandlade mig illa under min skoltid. Jag kan förlåta dem deras oförstånd idag, men jag skulle jag aldrig frivilligt umgås med dem.
Dessutom så vet vi ju inte hur många i klassen som bjöds till den killen som inte bjöd in i första läget och som nu blev utan inbjudan. Han kanske gjort en liknande grej, typ bjudit in alla i klassen utom den här killen, med skillnaden att han gjort det per telefon. Det vet vi ju inget om….
Nej till en privat fest ska man alltid ha rätt att bestämma vilka man vill se som gäster, oavsett om man är vuxen eller barn!
Svar från WB:
Det handlar om att bryta en farlig trend. Att betala tillbaka med samma mynt blir en nedåtgående spiral. Och de här barnen är fortfarande små och mycket formbara. Man kan bryta det här idiotiska cirkeln av öga för öga tand för tand. En åttaåring som mobbar ett annat barn är en olycklig liten människa som behöver kärlek och vänlighet för att känna sig värdefull och viktig. När man får det så vill man göra gott tillbaka.
juni 28, 2008 kl 8:50 f m
Det här är ett vuxenprblem. Kloka vuxna som borde kunna resonera och handla klokt med tanke på sina barn. Jag vet inte hur många gånger vi säer på jobbet att det vore bättre att skriva in föräldrarna i stället. Det är ofta inget fel på barnet/tonåringen, de bara speglar en tokig vuxenvärld!
juni 28, 2008 kl 10:06 f m
Självklart har man alltid rätt att bjuda vem man vill till en fest! Men på min skola jobbar vi stenhårt med att alla ska få vara med i gemenskapen. Jag säger inte att vi lyckas men vi har en stark ambition! Vill man då, vuxen eller barn, välja bort någon av kompisarna så ok men det sker inte i skolans lokaler!
juni 28, 2008 kl 7:01 e m
Japp, så är det exakt…Det som sker i det lilla….osv. Därför måste alla vuxna föregå med gott exempel och visa vägen till vänskap och solidaritet….Instämmer alltså i ditt brandtal gumman…
Heja dig…!!!
Förresten kan även mitt inlägg spegla det som sker i det lilla är en spegel av det stora…och jag undrar så varför det vara så förbaskat svårt att bara fredliga, solidariska och mänskliga i alla våra gärningar…
Ha det gott vännen!!!
Suss
juni 28, 2008 kl 10:09 e m
Jag var själv mobbad i grundskolan. Mobbarnas föräldrar tvingade deras ungar att även bjuda in de ungar som de mobbade. Jag fick höra att de var även tvugna att bjuda mig “idioten”. Jag gick inte på kalaset. Jag går inte på kalas till dom som är elaka mot mig och anser att jag är en idiot bara för att man inte passar in i deras trångsynta värld.
Jag bjöd bara in de ungar som var snälla mot mig och tyckte om mig. Fortfarande som vuxen bjuder jag inte in elaka typer på mina kalas.
Min rekommendation till pappan är att han ringer den 8 – åringens föräldrar och förklarar att deras 8 – åring blir inte bjuda på deras kalas för att deras unge är elak. Elaka ungar kommer inte på deras kalas. Att ett barn är elak
mot andra är ett tecken på att han/hennes föräldrar är på något sätt har själva problem och låter det gå ut över deras barn.
Sedan ringa 8 – åringen föräldrar som inte bjöd in hans barn till sitt kalas.
Han kan maila, posta eller cykla runt och lämna in inbjudan till de ungar de vill bjuda på sitt kalas i deras brevlådor.
juni 28, 2008 kl 10:22 e m
Inte kan man bjuda hela klassen utom två stycken. Då är det väl bättre att begränsa antalet gäster och kanske bjuda ex. tio stycken av de närmaste kompisarna.
Kram
juni 29, 2008 kl 1:00 f m
Helt rätt! Satt och himlade med ögonen när jag läste om detta. Aldrig att jag hade fått bjuda alla utom 1 eller 2 i klassen på kalas för mina föräldrar på den tiden, och inte en chans att min son skulle få göra något sådant heller. Vet inte hur mycket mobbing som har varit på tapeten, men som du säger 8-åringar är fortfarande formbara, och när någo blir inbjuden hem så har man möjlighet att lära känna varandra på ett annat sätt – och vem vet, man kanske blir vänner istället för att mobbingen fortsätter. I nuläget så skulle jag gissa att fientligheten ökar som en nedåtgående spiral….
Nej, den där PAPPAN känns inte som han gör sin son någon tjänst i agerandet.
juni 29, 2008 kl 10:22 f m
Bra inlägg, om dom tänker ett steg längre inför framtiden med skolan och allt så skulle nog jag gjort allt jag kunde för att bjuda även de andra två. För som du säger det kan komma något gott ur en sådan gest. Som det nu blir spär dom på det dåliga, istället för att visa väg till det bättre.
Kram, det var länge sedan jag var in hit och hälsade på dig.
Många varma kramar Carina
juni 29, 2008 kl 8:19 e m
Tänk om alla vore lika kloka som du. Allt för många har svårt att se saker och ting ur ett större perspektiv. Hoppas du haft en skön helg. Kram
juni 30, 2008 kl 8:32 f m
Ditt inlägg är mycket bra! Försoning håller jag på. Och att bjuda in… Men man måste nog komma upp lite i åren för att fatta att det är det som det viktigaste.
juni 30, 2008 kl 12:30 e m
Hej
Du hoppar och svänger med att det bara är en liten andra klass och sen när det passar handlar det om mellanöstern?.! När ska barn lära sig att förstå att handling ger konsekvenser? Man kan mobba slåss och vara otrevlig men sen ska man gå vidare som om inget har hänt. Förstår att man ska försöka bryta en nedåtgående trend som du skriver om, men det ska man inte göra på sitt kalas. Ett kalas ska man få lov att vara omringad av personer man gillar och som gillar en själv. Man ska inte låta elaka barn få göra som dem vill, de kanske lär sig något av att inte bli bjudna.
OK om vi kan säga att det är lite omoget från alla parter att inte klara upp detta innan kalaset. Hur kan en lärare straffa en 8-åring för att man ska ha kalas och inte gå till botten med problemet istället?
SVAR: Totalt inkompetent och brist på all medmänsklighet och intresse för klassen samt personerna i fråga. Det borde vara mer koll på vilka personer som vi utbildar till lärare, så kanske vi slipper sådana tråkigheter i framtiden. Om det bara fanns en lite antydan till engagemang från läraren kanske han/hon tagit tag i problemen tidigare. Jag kanske låter lite hård med min kritik men läraren kanske skulle passa på ett annat arbete så det får inte tas som ett person angrepp.
Daniel
Svar från WB:
Jag har aldrig påstått att det “bara” är en liten andra klass. Frågan är väl så allvarlig. Vad jag menar är att det är lättare att förändra barns föreställningar om rätt och fel i den åldern än senare i livet.
“när ska barn lära sig förstå att handling ger konsekvenser” skriver du. Då vill jag nog formulera om den frågan och säga
När ska vuxna lära sig förstå att barns handlingar är konsekvenser? Dom är konsekvenser av hur dom blivit behandlade och hur dom ser andra behandla varandra.
Självklart ska man inte låta “elaka” barn få göra som dom vill. Inga barn ska få göra som dom vill i alla lägen. Barn behöver gränssättning och goda föredömen. Dom ska självklart lära sig att skilja på rätt och fel och hur man inte ska bete sig mot andra. Men jag tror inte vedergällning är en särskilt bra eller ens effektiv metod.
Och hur menar du att vi ska gå tillväga när vi avgör vem som ska få bli lärare eller inte, vilka kriterier ska gälla då?
juni 30, 2008 kl 1:16 e m
Bra inlägg! Hoppas du njuter av din sommar! Ha det så gott!
juni 30, 2008 kl 1:24 e m
Jag måste säga att jag håller med dig i princip men, med brasklappen att jag inte vet alla detaljerna bakom, inte fullständigt. Det är intressant att se hur skolor, som i det här fallet, slår sig för brösten när de går in och stävjar ett så här visuellt tydligt fall av mobbning/uteslutning men hur dom katastrofalt misslyckas med den oändligt mycket värre tysta mobbningen (Var det ett halvår av mobbning? För åttaåringar är det en livstid). Jag har själv upplevt när jag var barn hur en mobbad klasskamrat tvingades(?) bjuda alla i klassen och det skär fortfarande i mig när jag minns hur han höll god min inför sina föräldrar när mobbningen fortsatte bakom ryggen på dom t.o.m. under kalaset.
Nej, man kan inte tvinga åttaåringar att bjuda sina mobbare och i många fall är det direkt skadligt. I andra och bästa fall kan det, som du skrivit, dock kanske stävja en konflikt som förhoppningsvis inte har gått för långt. På det nämnda kalaset gjordes saken säkert dock värre av att inga vuxna kände till problemet och då är det inte lätt att hjälpa varken den mobbades eller mobbarens problem.
Jag skulle vilja se vad skolan gjort eller gör efter det här, kände dom överhuvudtaget till mobbningen? Gör dom inget nu kan den mobbade pojken se det som om att han inte bara har mobbaren mot sig utan även skolan (dom stävjar hans ovilja att bjuda sin mobbare men inte mobbarens framfart). Självklart handlar det om att även hjälpa mobbaren men den mobbade är till syvende och sist ett ofrivilligt offer, han/hon ska inte lida för någon annans problem eller skolans/vuxenvärldens oförmåga att fånga upp barn med svårigheter punkt
juni 30, 2008 kl 4:12 e m
Kommer att tänka på när jag gick på mellanstadiet och det vankades “hippa” hemma hos någon. Där skrev personen som skulle ha “hippa” upp på tavlan i klassrummet vilka som fick komma. Det var alltid samma personer som inte skrevs upp på den där tavlan. Fick ett brev för några år sedan från en som aldrig blev bjuden och vi pratade därefter timtals om hur hans skoltid hade varit. Jag skämdes för att jag aldrig hade ställt mig upp och gjort motstånd mot mobbingen. Jag var aldrig delaktig i det som sades och gjordes mot honom men å andra sidan så ingrep jag aldrig heller. Idag fattar jag inte att någon lärare satte stopp för det som hände eller andra vuxna. Jag är glad i alla fall idag att han hörde av sig och att vi pratat om det som hände då. Det mest tragiska är ju att det som hände under skoltiden har påverkat honom under senare år också.
Kram på dig