För mig framstår det allt mer ofattbart att alkohol fortfarande är lagligt. I synnerhet när missbruket bland unga människor går längre och längre ner i åldrarna. Upprepade fyllor i tonåren skadar en ung människa mycket mer än en vuxen. Hjärnan är inte färdigutvecklad före tjugo års ålder och ju tidigare man börjar dricka desto större är riskerna.
Alkohol är faktiskt en drog och den är livsfarlig. Den dödar fler människor än man kan föreställa sig och den förstör livet för så många andra. Faran med den är väl att den är så vansinnigt effektiv och lättillgänglig. Den tas snabbt upp av kroppen och vi känner omgående ett slags välbehag åtminstone i början. I vissa sammanhang uppmuntras vi till och med att använda den.
Många av oss är genetiskt predisponerade att inte kunna handskas med den här drogen och då blir den istället en demon vi fått på halsen. Och den är jävligt svår att ha att göra med. Ingen av oss vet när vi börjar vårt umgänge med alkohol om vi kommer att bli alkoholister eller inte. Det är som att spela rysk roulette.
Alla blir inte beroende av alkohol över en natt. Men det finns faktiskt dom som blir det. Det kan alltså räcka med att du provar en endaste gång för att du för alltid ska vara i klorna på en oerhört stark kraft som med all sannolikhet kommer att ge dig och dina närmaste en fruktansvärt massa obehag och ett stort lidande.
Evelina som är nitton år är redan alkoholist sen flera år tillbaka. Och visst är det tragiskt. Hon beskriver sin relation till flaskan som en en kär vän eller älskare. Och det där känner jag så väl igen för jag har gått igenom samma sak. Ibland kan jag både sakna och sörja, men då plockar jag fram allt det där andra som jag fick dessutom. Det som var kvar av mig när min älskare nästan tagit livet av mig och lämnat mig i en blöt pöl av självömkan och ångest så stark att jag inte ville leva längre. Jag tänker på hur jag gång efter annan tog med honom hem så snart mina fysiska och psykiska blåmärken börjat blekna och jag åter var i förnekandet och impulsstyrningen.
Och jag minns att jag tyckte jag hade två personligheter. En som ville mig väl och en som inte ville det. Och hur den sistnämnda alltid vann kampen genom lögnen om att denna gången skulle det gå bra. För visst kunde jag hantera den här relationen, bara jag själv ville…
Och trots att jag redan i tidig ålder visste att sjukdomen alkoholism fanns ordentligt representerad sen generationer tillbaka i min släkt, lät jag mig inte varnas. Jag torskade inte med en gång. Det tog mig faktiskt flera år att bygga upp det som först märktes som en resistens och sedan som ett begär. Och när det var gjort så var det redan kört. Men trots att jag lindade in alltihop i nån slags alkoholromantiskt skimmer och förnekade utåt hur det låg till så visste jag inom mig hur illa det verkligen var. Och det är så den här sjukdomen jobbar, det är en förutsättning för dess överlevnad. Alkoholism har en otroligt stark självbevarelsedrift.
Nu tror jag ändå Evelina har en ljus och fin framtid framför sig och kommer att kunna förpassa alkoholdjävulen ur sitt liv. Med rätt hjälp och egen kraft så går det. Vad jag inte förstår är hur en beroendeklinik, som den hon var på kan ge en missbrukande ung människa både ångestdämpande och sömnmedicin. Dom hade lika gärna kunnat ge henne biljett direkt till döden.
En som också ligger risigt till i relation till alkohol är Daniel Carlsson, rallystjärnan som i går morse åkte fast för rattfylla. Detta trots att han är engagerad i trafiksäkerhetsprojektet környkter.nu och så sent som för en månad sen fick ett stipendium från Värmlands nykterhetsförbund, för sitt engagemang för nykterhetsarbetet i trafiken. Daniel greps av polis när han försökt fly från platsen springande.
Man kan inte fly från sina alkoholproblem. För flykt är alkoholismens motor.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, alkohol, alkoholism, alkoholist, alkoholmissbruk, alkoholproblem, droger, förnekelse, missbruk,
11 kommentarer
juni 24, 2008 kl 10:30 f m
Visst är det en drog men dess föankring i samhället är stor! Alkohol har en tradition som läkemedel, lön till statare och i fina mattidningar så gör man reklam för goda viner!
Men visst är det en drog och betydligt farligare än vad många tror. Dess skadeverkningar är enorma! Narkotiska preparat är faktiskt “mindre farlig” i alla fall vissa av dem!
Ha en fin dag!
juni 24, 2008 kl 11:08 f m
det går inte att spinga ifån sig själv. man tar alltid sig själv med sig.
Ha en bra dag!
Kram!
juni 24, 2008 kl 11:43 f m
Ett mycket intressant inlägg och skrämmande att det faktiskt kan vara så skadligt och beroendeframkallande.
Hoppas du har det bra i sommaren!
Kram:)
juni 24, 2008 kl 8:34 e m
ett bra och läsvärt inlägg …
juni 25, 2008 kl 8:56 f m
Hej
Ja han har allt ställt till det för sig han rallystjärnan.Kan dock inte låta bli att jämföra med hur hårt han drabbas bla när det gäller jobbet jämfört med en annan av stadens kändisar som ju också åkte fast för rattfylla.för honom finns ju ändå jobb o karriär kvar som det verkar.
juni 25, 2008 kl 7:27 e m
Såg programmet förra veckan där man rangordnade olika droger efter hur farliga de är. Att alkohol skulle komma högt upp på listan var inte oväntat. Alkohol har ställt till med mycket elände för många. Hoppas allt är väl med dig. Kram
juni 25, 2008 kl 9:48 e m
Det är verkligen bedrövligt att så många ungdomar tror att de måste supa för att ha roligt. De anar inte hur lätt de hamnar i beroende. Alkohol och nikotin måste vara bland de mest beroendeframkallande drogerna.
Ha det gott o kram!
juni 26, 2008 kl 6:35 e m
Ibland blir jag så förvånad över att människor är så aningslösa när det gäller alkohol!
Jag slutade dricka för 9 år sedan, och mitt liv har fått en helt annan kvalité.
Idag kan jag inte förstå hur det var möjligt att vara så destruktiv…jag mådde ju så dåligt alltid av alkoholen, ändå drack jag.
*skakar på huvudet*
Svar från WB:
Skönt för dig att du gjort slut med alkoholen. För vissa kan den vara en glädjekälla i lagom mängder, men för så otroligt många är den en demon istället.
Och det innebär ju bland annat att den tar vissa av oss i besittning och hur det kan vara vet nog bara den som varit där.
Jag har också skakat på huvudet många gånger åt mina egna turer i detta. Det kan inte förstås med logik nämligen. Alkoholism är en känslomässig sjukdom, inte en intellektuell.
juni 27, 2008 kl 10:27 e m
Evelina – 19 år och alkis.
Jag hatade den rubriken och jag hade kunnat gå under jorden, byty identitet på direkten eller gömt mig under täcket i ett par dagar till nyhetens behag lagt sig. Givetvis gjorde jag inte det, inte ett dugg realistiskt i längden.
Det är så sjukt hur man kan se sin alkohol som den bästa i sitt liv som det bästa när det förstör så otroligt mycket. Någon sa en gång till mig att alkoholen är det bäst ångestdämpande medlet som ger mest ångest.
Du snackar om dom två personligheterna, kan jag hålla med mer? Nej, antagligen inte. Den där Evelina som visat upp jävlar-anama tecken på att klara det, vara stark. Den andra som gömmer sig bakom flaskan och gråter över hur ynklig man blivit.
Jag beundrar alla dom som klarar det här! Jag strävar efter att en dag bli som er.
MVH
Evelina Axelsson
Svar från WB:
Tack för din kommentar. Jag reagerade på artikeln om dig därför att jag själv är missbrukare. Numer nykter sådan. Men jag har mer eller mindre förstört livet för mig själv och mina närmaste genom mer än tjugo års missbruk. Under åren som gick tänkte jag inte så mycket på det och jag levde i en slags förnekande dessutom även om jag insåg problemet. Men när jag nu ser tillbaka på den tiden så inser jag att jag slarvat bort så mycket värdefull tid. Visserligen vet jag att jag inte hade något val då. Jag såg inte någon möjlighet att låta bli. Så kanske var det tiden och förloppet som måste ha sin gång, vad vet jag…
Jag vet att ditt missbruk är ditt eget. Det finns ingen som kan ta det från dig så länge som den delen av dig som vill missbruka fortfarande är starkare än den delen som inte vill det. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska komma dig ur det snart och inte slösa bort ditt liv på skiten, för det blir inte bättre kan jag nog lova, utan tvärtom. Och när du blandmissbrukar kan det faktiskt bli riktigt farligt, vet jag av egen erfarenhet.
Jag önskar verkligen att du ska hitta din egen väg ur detta och få ett friskt och fint liv min vän.
Kramar till dig!
juni 30, 2008 kl 11:32 f m
Mycket bra inlägg Birgitta. Ärligt. Jag känner igen mig i det där med att vara två. Jag skrev igår en ganska lång personlig text om mitt eget förhållningssätt till alkoholen, men jag valde att inte publicera den just den här veckan. Visst är det en styrande kraft, men det är också ett verktyg för kontroll, i alla fall för mig.
Mitt sätt att kämpa emot, och jag vet inte om jag ska kalla mig alkoholist eller ej i och med att jag inte har det där riktiga suget att dricka ensam mer än kanske ett par gånger i månaden, är att jag har försökt ersätta alkoholen, som i depressiva tillstånd har förvärrat mitt tillstånd fruktansvärt, med andra sysslor. Det här på många sätt sammankopplat med självbild och självkänsla- hur jag kan kämpa emot, för jag vet att jag har styrkan och kan finna glädje i livet utan alkohol, men ibland, som du även skriver, kommer flyktbehovet så starkt, så starkt…
Jag kommer att skriva mer om detta på Psykbryt, för även att ersätta beteenden har sina fällor…
Många kramar till dig min vän!
Puss puss
Svar från Birgitta:
Hej vännen!
Ska bli intressant att läsa vad du skrivit om detta. Jag tror det är bra att ersätta ett destruktivt beteende med ett mindre destruktivt eller kanske rentav konstruktivt beteende. Men det är definitivt inte lätt alla gånger. Sen spelar det nog ingen roll vad vi kallar oss. När jag var i din ålder var jag heller inte alkoholist, jag hade börjat använda alkoholen på ett lite farligt sätt, men det var inget alarmerande just då. Det kom först fyra år senare.
Och när jag väl gått över gränsen var det kört för långt tid framåt. Men vi kan inte jämföra oss med andra, varje person har sin egen historia och sina egna förutsättningar. Grejen är väl att när man använder alkoholen så att det resulterar i problem efteråt, så bör man se upp. Nog om detta.
Hoppas och tror att du har det fint där nere och du hade lagt så fina bilder på bloggen. Du var ju dundersöt i damptantslinnet dessutom!
Ta nu ordentligt hand om dig, jag tänker på dig ofta.
Pussar och kramar till dig goa vännen!
juli 7, 2008 kl 3:11 e m
Så sant så. Jag är 22 år och beroende av skiten. Klarat mig ett år utan alkohol nu men känner ofta vad lätt jag skulle kunna trilla dit igen. Jag hade turen att “ropa” på hjälp tidigt…
Svar:
jag är glad för att du klarat dig så länge, grattis!
På sätt och vis är det nog bra att du är medveten om lättheten att trilla dit igen. För då kan du avvärja det. Det är väl när man tror att man har sitt på det torra som det blir riktigt farligt.
Men jag önskar dig lycka till och hoppas och tror att det ska gå bra! Och trillar man dit igen så har man alltid möjligheten att kravla sig upp tillbaka.