Idag hissar jag flaggan - men bara halva vägen

I går var jag förbannad och rädd. I dag är jag mest lessen. Jag har sorg. Någonting har dött. Någonting som funnits i hela mitt liv är borta nu. Jag var svensk med allt vad det innebar och det mesta av det var gott. Nu är jag hemlös och utan land. Jag befinner mig i ingenstans för jag kan och orkar knappast föreställa mig vad FRA-lagen kommer att innebära för mig och dom jag bryr mig om.

Vad är det för demokrati vi levt i när en myndighet som har allt mindre och mindre att göra trots detta har fått 140 miljoner i ökade anslag de senaste tre åren? Vad är det för regering som satsar på nyrekryteringar och superdatorer till en verksamhet som det inte finns något lagligt taget beslut om?

Det tycker jag tyder på maktfullkomlighet och ett synnerligen allvarligt människoförakt, men det ligger helt i linje med hur jag hört en del borgerliga politiker uttrycka sig senaste tiden. Andemeningen har varit att folket är som små barn, dom förstår inte sitt eget bästa och ibland måste man ta svåra beslut för det är en politikers ansvar. Men är det inte också en politikers ansvar att ordentligt sätta sig in i frågor och i synnerhet dom som berör demokratin, integriteten och privatlivet?

När så gott som samtliga sakkunniga i ärendet skickar upp varningsflagg och säger vänta, det här är inte bra det strider mot allt vad demokrati och rättssäkerhet heter och det finns inte ens ett behov av den här typen av “skydd”, så slår i stort sett samtliga folkvalda i regeringens sandlåda dövörat till. För vem vill gå in och plugga när man äntligen får vara med och leka och kanske till och med kan få bli kompis med den populäraste killen och vem vet vilka fördelar det kan ge?

En sådan enfald har vi sällan skådat och det känns mycket bra att flertalet av svenskarna värjer sig emot det. Och även om jag känner sorg idag för hur vi har behandlats så kommer jag så småningom när jag har deppat färdigt att inta en mer mobiliserande inställning. Och vem vet vad gott som kan komma ur detta?

För nu har vi fått vara med om något många av oss verkligen inte trodde var möjligt. Och trots att vi har blivit utsatta för ett fruktansvärt övergrepp ska vi inte låta oss kuvas. Att gå till motangrepp och hänga ut enskilda FRA-anställda på nätet är inte särskilt snyggt eller klyftigt gjort, även om jag mycket väl kan förstå viljan att göra det. Ska dom sitta och snoka i vårt mest privata så ska dom först få känna på hur det kan kännas.

Nej, så ska vi inte göra. Nu är det istället dags för samverkan och insiktsfull klokhet att agera, så att vi kan läka Sverige och få tillbaka våra demokratiska rättigheter. I dag hissar jag flaggan, men bara halva vägen.

 
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, FRA, övervakning, massavlyssning, åsiktskontroll, kontrollsamhälle, politik, politiker, moral, integritet, hyckleri, demokrati.
Läs mer i Ab, Ab1, Ab2, SvdD, SvD1, SvD2, SvD3, D, D1, Ss, Ss1. Läs också hos Johnny Scharonne som skriver på sitt eget kloka och personliga vis om sitt engagemang mot FRA-lagen.