Man är inte automatiskt svensk för att man bor i Sverige, att vara svensk antar jag är en känsla mer än nåt annat. Och svenskheten i det svenska hur ser den ut egentligen?
Själv är jag ingen stor vän av traditioner och firande. Jag är heller inte särskilt stolt över att vara svensk. Kanhända finns det anledning att vara det, men jag kan inte se det just idag i alla fall. Det närmaste en känsla jag kan komma när det gäller landet jag bor i är tacksamhet. För att klimatet är relativt öppet, fritt och demokratiskt och att det fortfarande finns någon form av socialt skyddsnät att tala om, även om det nätet inte är intakt på alla plan.
Det finns det som är bra med Sverige och det finns det som inte är det. Och det som håller på att hända nu när FRA ska börja massavlyssna och när rätten till det privata håller på att luckras upp, känns mindre roligt.
Jag funderar över hur det kommer att förändra oss som människor i relationen till varandra och oss själva. Hur det kommer att inskränka oss och vår öppenhet när källskyddet försvinner och hur det kanske kommer att växa fram nya former av sammanslutningar och rörelser under jord. Vårt privata blir kringskuret och kanske skärskådat, åtminstone har vi ingen säkerhet för motsatsen.
Jag undrar lite över hur svensk jag egentligen är, hur länge till jag kommer att vara tacksam för att jag är det och hur jag ska bära mig åt när jag inte längre vill vara det?
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, FRA, övervakning, massavlyssning, demokrati, nationaldag, kontrollsamhälle, svensk, Sverige, politik, SvD, Dagen, Metro, Metro igen, Gp, Blogges digitala nationaldagstal, Rick Falkvinge, Erik Hultin, Attila, Anna Troberg, Humblebee, Truth is reason, Endemoniada, Henrik Alexandersson, HAX igen, Alliansfritt Sverige, Trottens Betraktelser, Cattis Blogg, Bulten i Bo, Jonas Morian , Bloggtidningen och andra sidan, Lex Orwell, nationaldagen, FRA,
10 kommentarer
juni 6, 2008 kl 2:17 e m
Är heller ingen stor vän av traditioner, men det går att göra egna dagar, vi har det och det är mkt roligare =)
Tack för att du skriver om detta som håller på hända. Om några år frågar vi oss hur kunde vi låta det ske?
Kram på dig.
juni 6, 2008 kl 3:32 e m
Antar att man är så svensk som man gör sig – eller så svensk som någon osvensk ser dig. Nationskänsla är svårt att beskriva när man verkligen måste och i Jantelagens Sverige är det kanske extra svårt att förklara varför man älskar sin nation och sitt land.
Tåls att tänkas på
juni 6, 2008 kl 5:03 e m
Jag jobbar i Norge och jag brukade skryta med att vi i Sverige vi firar inte nationer och nationalitet, vi firar våren på valborg och sommarsolsståndet på midsommar. Men det kan jag inte längre. Jag missunnar inte folk en vilodag emn exakt vad är det vi firar?
Demokratin, grundlagarna, högertrafiken, kärnkraften? Nej jag tror att det ligger någon längtan efter svenskheten i botten, så därför lanserar jag den resterande 362 dagarna plus valborg och midsommar som invandrignens, utvandringens och världssamfundets dagar.
juni 6, 2008 kl 5:22 e m
Du ställer relevanta frågor. Eftersom jag bor i utlandet snart igen, och har bott utomlands, kan jag relatera till det. Tacksamhet är ett bra ord, i alla fall på många områden.
Jag är väl sådär bra på att promota Sverige i Grekland, men det ska sägas att “vi” (var jag på väg att skriva) har ett extremt gott rykte. Grekerna ser upp till Sverige på många olika sätt, framför allt till socialförsäkringssystemet. Bilden finns således kvar ute i Europa. Sverige som modell. Sverige var ett bra land en gång. Utan att bli särskilt överdrivet politiskt laddad kan jag konstatera det…
Samhället förändras.
Puss och kram min vän
juni 6, 2008 kl 6:32 e m
Du är som jag. Gillar inte traditioner och firande. Hoppas du ändå haft en skön dag. Kram
juni 6, 2008 kl 9:03 e m
Jag är faktiskt stolt över att vara svensk! Mycket som är självklart för vår del är en utopi i andra länder. Naturligtvis innebär det inte att allt är perfekt, långt därifrån, men man kan vara stolt ändå och över det som är bra. Perfekt är bäst men åt mig duger bra en bit på vägen!
Kram!
juni 7, 2008 kl 8:33 f m
[...] som skriver i ämnet: Rick Falkvinge, Drottningsylt, WitchBitch, Enligt min Humla, josh igen, Lakes lakonismer, Erik Hultin, Sagor från livbåten, En dröm och en [...]
juni 8, 2008 kl 1:32 f m
Ja, frågan är hur många av dem som säger sig värna om Sveriges traditioner, som avstår från att använda sig av utländska ord istället för de svenska?
Exempelvis :
Tjej (romani)
Tjuring(romani)
Polare(romani)
Googla(engelska)
o.s.v
Sen tar vi maten:
Pizza(italien)
pasta(italien)
kåldolmar(inte säker men har för mig Turkiet)
Hamburgare(USA)
Även här kan listan göras lång.
Sen tar vi kläder:
Jeans(USA)
Sandaler,flipp-flopp (Arabiskt eller Italien)
Hur ser en svensk ut då?
Saltad eller rå sill, är en självklarhet, tofflor året om och han är gästvänlig, och tar emot invandrare och ser dem som en resurs, och han använder orden:
Kniv istället för tjuring, flicka istället för tjej,kamrat istället för polare….ja hur många är det nu som kan tänka sig att vara svenskar och byta ut sin hårdrock eller punk eller kanske sina Elvis skivor, mot fiolgnissel och nyckelharpa?
Men om JAG skall ta någon på allvar som säger sig värnar om det svenska, då vill jag först se om de överhuvudtaget vet vad som är svenskt och verkligen vill byta livsstil.
juni 8, 2008 kl 5:15 e m
är inte kamrat ryskt…eller slaviskt åtminstone?
juni 8, 2008 kl 9:27 e m
Det var bättre när vi firade “Svenska flaggans dag”, för flaggan är verkligen fin.
Det här med att fira vår nation är inget speciellt för mig. Undrar också vad det är vi egentligen firar. Kan dock tänka mig att fira naturen och allemansrätten.
Kram