Jag vill att du ska sluta skämmas

Hoppa till kommentarer

Jag tänker på artister som det skrivits om i samband med droger, fylla, slagsmål, eller annat som man som människa nog helst inte vill bli förknippad med. För att det är skamligt, lågt och ynkligt på nåt vis. Nu senast är det Mats. Men det har varit Sanna, Kicki, Ulf, Christina, Per, Gudrun, Anna och Torsten och några till. Varför är vi så lystna efter andra människors tillkortakommanden, kan det möjligtvis bero på vår egen litenhet i det stora hela eller är det något annat?

Från det att jag nånstans inom mig förstod att jag var illa ute när det gällde att kunna hantera alkohol, så kunde jag lukta mig till en annan alkoholist. Och då menar jag inte bokstavligt utan bildligt. Mina missbrukarantenner skulle kunnat pejla in en alkoholist på Mars om någon sådan funnits där.

På grund av det som förmedlades till mig utifrån om alkoholism och alkoholister kände jag mig som en paria, en alien som med största säkerhet skulle förskjutas och marginaliseras om någon någonsin fick veta hur det var med mig.

I hemlighet sög jag in allt som skrevs om människor som liksom jag bar på denna mörka hemska hemlighet. I synnerhet kvinnorna. Jag tog dom till mitt hjärta och jag tackade Gud för att jag inte var ensam. Jag behövde någon att kunna identifiera mig med. Någon som fortfarande till synes fungerade som människa, någon som ännu inte skyltade med hur det verkligen stod till och någon som bekräftade för mig att jag nog inte var så illa däran som jag ibland fruktade.

För nånstans inbillade jag mig att jag inte var nån vanlig alkoholist, jag var inte som dom. Dom som låg nerpissade bredvid en parkbänk bland spyor och trasigt glas. Jag var en som fungerade väl och kanske till och med bättre på grund av min stora mörka hemlighet. Jag kompenserade.

I mer än två decennier ägnade jag mig åt att mörka, att förminska eländet genom att kalla det livsstil, eller vinkultur eller nåt annat som jag trodde skulle maskera och legitimera vad jag egentligen höll på med. Det gick åt mycket energi till just detta maskerande och bakom alltihop grät jag dödens tårar. För jag visste vart jag var på väg, men inte hur jag kunde vända skutan. Jag hade turen att möta en människa som inte skyggade för mig och min sjukdom. Som vänligt men mycket bestämt lotsade in mig på en annan väg. Kapitulationens väg.

Det jag vill komma till är att jag med största säkerhet hade kunnat byta riktning tidigare i mitt liv, om synen på missbruk och i synnerhet missbruk hos kvinnor varit en annan. För det var skammen och det mest förbjudna som höll mig inlåst i min alkoholiserade fångenskap. Det var rädslan för hur omvärlden skulle betrakta mig, döma mig och kanske till och med avvisa mig, som hindrade mig från att be om den hjälp jag faktiskt behövde.

I dag är jag tacksam för att jag inte befinner mig i lögnen längre och jag har inget egentligt behov av att gå ut och skylta med min alkoholism. Men jag vill berätta för alla er andra, som fortfarande befinner er i plågan. Det går att komma vidare. Livet behöver inte vara slut för att du inte kan hantera det just nu.

Jag vill att människor med samma sjukdom som jag själv inte ska stanna längre än nödvändigt i skammen. Kom ut till mig och försök att se det som du tidigare kanske betraktade som ett misslyckande, som en tillgång istället. Det är din erfarenhet av livet och den erfarenheten kan bli en gåva och en skatt som du kan dela med dig av till andra. Min största önskan är att du ska sluta skämmas så att vi kan plocka ner skampålen och ge oss själva värdigheten tillbaka. 

Det enda som är skamligt med alkoholism är föreställningen om den. Värderingarna kring den och att vi inte vågar prata öppet om den. Är du alkoholist kan du antingen välja att vara aktiv i din sjukdom, eller att be om hjälp att hantera den. Den är förmodligen kronisk, men det är inte något skäl till att göra ingenting och låta den ta över ditt liv. För det kommer den med största säkerhet att göra om du ger den tillfälle till det.

Det går alldeles utmärkt att leva med den här sjukdomen, trots att den är kronisk. Så länge som du ser till att hålla dig symtomfri. Och för det finns det verktyg. Det kanske inte är nån quick fix, men medaljen har trots allt en baksida. I det här fallet är det baksidan som är det fina i kråksången.

Att vara nykter alkoholist innebär att du är ägare till en unik kompetens. Du har något som inte är alla människor förunnat, en fantastisk styrka och kapacitet att övervinna hinder och motgångar. Du har gjort myteri och tagit rodret över en skuta som med största säkerhet var på väg mot en sjunkande undergång. Du har investerat i dig själv och hedrat livet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om alkohol, alkoholism, alkoholist, missbruk, droger, artist, förnekelse, skam, fylla, full, berusad, WitchBitch,

15 kommentarer

Under Missbruk

Etiketter alkohol, alkoholism, alkoholist, artist, berusad, full, fylla, kvinna, skam