Jag försöker tänka mig gud som ett fullständigt neutralt “något”. Som en depå, där vi människor kan hämta energin vi behöver för att kunna ge uttryck för våra avsikter. Det som kallas viljestyrd handling. Ibland kan jag faktiskt tro, att det är precis så, att det är människan som avgör om gud är ond eller god, eller båda delarna.
Gud är för mig en fullständigt opersonlig ständigt skapande källa och definitivt inte något som svävar ovanför mig. Snarare ser jag det som en kraft i allt som är. Det vi lever i och det som gör oss levande. Jag skulle faktiskt vilja påstå att jag tror att gud är de möjligheter vi människor har att göra ont eller gott, att leva utifrån kärlek till oss själva och alla andra, eller det helt motsatta. Sen fick vi friheten att välja, dessutom. Det kan jag tycka är det verkligt problematiska…
Jag har alltid haft svårt att ta till mig bilden av en straffande, skuldbeläggande gud. Den bild av det allsmäktiga, som jag vet var en allt för betydande del i mina anfäders dagliga liv, tankar och handlingar. Som i min egen släktsaga i flera fall fått ödesdigra konsekvenser i form av livslånga djupa depressioner och självmord bland annat.
Men för mig är inte gud någon. Gud är något. Gud är “det som är”. För mig har själva bilden av gud som en personlig gestalt, blivit omöjlig att acceptera. För mig är det den kraft som genomsyrar allt och alla. Som hela tiden skapar universum och allt liv, med oss märkliga människovarelser som medskapare.
Mitt eget existensiella sökande började med den kristna statskyrkan. Därför att den fanns på frukostbordet i mitt barndomshem. Men jag har aldrig hittat nyckeln, koden för det där som hängivet kristna pratar om, i lyriska termer och på ett märkligt eget språk som bara de har tillgång till som säger sig mött Jesus.
Jag har kommit över och förbi den passage som uppstod ur mitt eget tillkortakommande. Den vägs ände som blev till ett förakt, för det jag såg som ett kristet sätt att vara och förhålla sig på. Ett särskilt och högtidligt språk som fanns överallt i termer som inte existerade någon annanstans än just i dessa kretsar. Och jag betraktade dem som om jag var vittne till ett skådespel, ett hyckleri, en slags försvarsmekanism, som var just bara mekanisk och inlärd, utan vidare djup.
Men jag var inte nöjd, för även jag ville ju ha nåt att hålla mig i. Någon som höll om mig och som skulle få mig att känna mig trygg och hel. Något som skulle bekräfta min rätt att finnas till. Något som skulle förklara min existens här på jorden. Big bang-teorin har jag aldrig svalt, så den kunde jag omgående lägga åt sidan.
Istället blev det mysticismen, det magiska och det möjligtvis meningsfulla i tillvaron som appelerade till mig i grubblandet. Jag har letat runt i wicca, buddism, tantra, indiansk visdom, taoism, shamanism och kristendom och new age. Jag har filosoferat esoteriskt, spiritualistiskt, panteistiskt och ateistiskt. Jag är en luttrad sökare, med andra ord.
Jag har fått uppleva många spännande möten på min upptäcksfärd. Men nånstans efter vägen tappade jag bort mig själv. Jag gick igång på allting som jag trodde skulle kunna leda mig till sanningen om mig själv och varför jag var här. I dag befinner jag mig utanför vart och ett av dessa rum, som tidigare sett mig som en flitig besökare. Jag har tagit ett kliv tillbaka och byggt ett litet bo åt mig själv, kan man säga. Fast alla dörrar är fortfarande öppna och möjligheterna är därför också fortfarande oändliga.
Men inom mig bor en tålmodig liten häxa som suttit där och knackat hela tiden utan att jag hört ett smack. För så länge jag befann mig mitt i sorlet från den marknad som jag idag utan tvekan kan kalla jycklarnas, kunde jag inte höra hennes milda röst. När jag sen utpumpad och slut av mitt irrande gav upp och lät mig komma till ro, så fanns hon plötsligt där, strålande, kraftfull och klar och då förstod jag med all säkerhet att jag äntligen hittat hem. Nu vet jag att jag alltid är omhändertagen och berättigad av henne, för hon är jag.
Inspirerat av Bloggvärldsbloggen i Aftonbladet, där veckans bloggtema är gud. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om WitchBitch, Birgitta Alvskogen, andlighet, ateism, bibeln, esoterik, gud, häxa, hedendom, hinduism, Jesus, koranen, kristendom, Kristus, kyrkan, Messias, Mohammed, buddism, mysticism, paganism, panteism, religion, shamanism, skuld, spiritism, spiritualism, straff, tantra, taoism, wicca,
Alla står vi väl då och då och trampar som åsnan mellan höstackarna. Är man inte tillräckligt förvirrad redan, finns det fler sätt att skapa oordning i hjärnkontoret. Möjligheterna finns överallt, det fullkomligt dryper över av så kallade livscoacher och andra mer metafysiskt inriktade typer.
